Citat av Shakespeare, skicka gärna in din favorit!!

Henrik IV: Akt 2 scen 4 Tvång i ett äktenskap - det är en levnad i kiv och split, ett riktigt helvete liksom dess motsats ger välsignelse och är en förebild av himmelens frid uppdaterad med nytt citat: 2001-03-27 Carl August Hagbergs översättning från 1905

Henrik IV: Akt 2 scen 1 Om varje dag i året vore helg, så vore nöje lika tungt som möda! uppdaterad med nytt citat: 2001-01-30 Carl August Hagbergs översättning från 1905

KÖPMANNEN I VENEDIG: Akt II, scen 6 Graziano (en av köpmannen Antonios vänner) säger: Vem stiger upp från bordet Med samma lystnad som han satte sig? Var finns den häst, som tar de tunga stegen Tillbaks igen med samma muntra iver Som när han gick dem först? Allt här i världen Är skönare att söka än att njuta uppdaterad med nytt citat: 2000-09-09 Carl August Hagbergs översättning från 1905

MYCKET VÄSEN FÖR INGENTING: Akt V, scen 1 Leon säger: Ha, vill du håna mig på köpet, karl! Jag talar icke som en pjollrig gubbe, Som skryter under ålderdomens skydd Om hvad han har gjort som ung och hvad han skulle, Om han ej vore gammal, göra än. Hör Claudio! Du så har förolämpat Mitt stackars barn och mig, att jag är tvungen Att sätta ålderns värdighet å sido Och med mitt gråa hår och mina lemmar, Af tiden brutna, mana dig till tvekamp. Du har mitt stackars barn beljugit, hör du; Du krossat hennes hjärta med förtal; Nu ligger hon i graf med sina fäder, En graf, där ingen annan smälek slumrat Än den, som nu din nidingssjäl har smidt. uppdaterad med nytt citat: 2000-04-23 Carl August Hagbergs översättning från 1905

MACBETH: Akt V, scen 5 Ut, ut, du korta ljus! En skugga blott, som går och går, är livet; En stackars skådespelare, som larmar Och gör sig till, en timmas tid, på scenen och sedan ej hörs av. Det är en saga Berättad av en dåre; låter stort, Betyder intet. Ändrad 2009-01-22

HAMLET: Akt III, scen 1 HAMLET SÄGER: Att vara eller icke vara, det är frågan: Månn´ ädlare att lida och fördraga Ett bittert ödes styng och pilar eller Att ta till vapen mot ett hav av kval Och göra slut på dem med ens. – Att dö – Att sova – intet vidare – och veta Att uti sömnen domna hjärtekvalen Och alla dessa tusental av marter, Som äro köttets arvedel – det vore En nåd att stilla bedja om. – Att dö, Att sova! – Att dö, Att sova, sova! Kanske också drömma? Se, däri ligger knuten! – Ty i döden – Vad drömmar i den sömnen månde komma, När stoftets tunga skrud vi kastat av, Det tål att tänka på. Den tanke skapar Vårt hela långa levernes elände; Ty vem fördroge tidens spe och gissel, Förtryckets vrånghet, övermodets hån; Föraktad kärleks kval, senfärdig lag, Närgången ämbets-högfärd och de sparkar Odågan ger den tåliga förtjänsten, Om själv man kunde giva sig kvittens Med en tum stål? – Vem gick och släpade I svett och möda under levnadsoket, Om fasan ej för något efter döden, Det oupptäckta landet, varifrån Man icke återvänder, skrämde viljan Att hellre bära våra vanda plågor Än fly till andra, dem vi icke känna? Så gör oss samvet till pultoner alla; Så går beslutsamhetens friska hy I eftertankens kranka blekhet över, Och företag av märg och eftertryck Vid denna tanke slinta ur sin bana Och mista namnet h a n d l i n g . – Stilla, stilla! Den sköna Ofelia! – Nymf, i dina böner Slut alla mina synder in! Carl August Hagbergs översättning från 1905 Uppdaterad 2000-01-17

HAMLET: Akt I, scen 2 HAMLET SÄGER: O, kunde detta allt för fasta kött Upplösas uti dagg och tina bort! att den evige ej hade stadgat Sin lag mot själfmord! O min Gud, min Gud! Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt Är hela denna världens väsende! Tvi dig, o värld! Orensad trädgård lik, Som går i frö, du frodig är af ogräs, Som växt dig öfver. - Att det gått därhän! Två månader, - ej två han än är död, En sådan härlig konung, en Apollo Mot denne Pan: så älskande min moder, Att han ej tillät himlens vindar gästa På hennes kind för djärft. O jord och himmel! Minns jag väl rätt? - Hon hängde ju vid honom, Som om begärets tillväxt hade ökats Utaf den kost det njöt. - En månad blott! Olideliga tanke! Skröplighet, Ditt namn är kvinna! - Knappt en månad flytt; Hon än ej hunnit slita ut de skor, Med dem hon följt min arma faders lik, En Niobe i tårar; - hon, ja hon - O himmel, ett oskäligt kreatur Nog hade längre sörjt - min farbrors maka! Min faders broders, mer ej lik min far, Än jag är Herkules. - En månad blott! Och förrn af hycklad sorg de salta tårar Från hennes svullna ögon dunstat bort, Hon gifte sig! - O synd, att hufvudstupa Med sådan fart i blodskams läger störta! Det går ej väl, nej, aldrig går det väl. Mitt hjärta, brist! Min tunga måsta tiga! Carl August Hagbergs översättning från 1905 Uppdaterad på 1900-talets sista dag 1999-12-31

ROMEO OCH JULIA: Akt III, scen 2 Kom natt. Kom Romeo. Kom, du nattens dag; För du ska ligga här på nattens vingar Och skimra vitare än nysnö på en korprygg. Kom, ljuva natt, svartögda kärleksnatt. Ge mig min Romeo. Och när jag dör, Ta honom och skär ut honom i små stjärnor Så gör han himlens ansikte så fint Så alla blir förälskade i natten Och glömmer bort att dyrka solens glans. Romeo och Julia: Akt III, scen 2 uppdaterad med nytt citat: 1999-12-27